På bilden: Marie, Sara, Annelie, Elin, Sabina, Jessica, Sara och Therese.
Mitt förra festgäng. Bilden är tagen på min kusin Elins 20 års dag. Vi fixade hennes fest och var och bubblade innan. Hon hade ingen aning om vad vi skulle göra. Vi kidnappade henne, åkte runt lite i bil, gick runt lite på stan (hon hade ögonbindel hela tiden) och sen gick vi och bubblade. När vi kom hem till henne efter bubblingen hade vi fixat för fest. Det var en jätterolig kväll. Alla var med som brukade festa tillsammans på den tiden + 2 till (Marie + Annelie).
Den tiden då allt var enklare, känns det som. Visst man hade problem då också men inte alls såna som man har nu. Blir allt värre med åren eller? Problemen blir konstigare och svårare och det är mycket sällan man är nöjd med hur man har det. Och när man väl är det så skiter det sig alldeles för snabbt. Så fort man börjar vänja sig och slappnar av.
Har kommit fram till att man borde sluta göra saker man inte vill. För när man ställer upp för nån annan är det sällan man får nåt tillbaka. Sorgligt men sant. S.k. kompisar tar en förgivet och kör över en när man är "för snäll" så det tjänar man ju faktiskt inte ett skit på.
Jag drömde om Nathalie inatt. Eller inte under natten utan efter jag hade vaknat till vid 7 och somnade om. Jag kom inte på det på engång. Allt kändes så naturligt när jag vaknade tills jag kom på vad jag hade drömt. Jag drömde att vi umgicks som vanligt, sen kom hennes mamma hem och vi började prata. Då försvann hon. Jag tittade på platsen hon precis suttit på och den var tom. Det var då jag (i drömmen) insåg att hon var borta. Precis när jag var påväg att börja gråta vaknade jag. Och det sjuka är att jag inte kom ihåg vad jag hade drömt förrän kanske 30 minuter efter jag vaknat. När jag lagt mig framför tv'n, då kom jag på det. Funderade på det jätte jättelänge. Det känns fortfarande konstigt att hon är borta. Och jag saknar henne. Känslan är obeskrivlig. Vila i frid gumman.
Mitt förra festgäng. Bilden är tagen på min kusin Elins 20 års dag. Vi fixade hennes fest och var och bubblade innan. Hon hade ingen aning om vad vi skulle göra. Vi kidnappade henne, åkte runt lite i bil, gick runt lite på stan (hon hade ögonbindel hela tiden) och sen gick vi och bubblade. När vi kom hem till henne efter bubblingen hade vi fixat för fest. Det var en jätterolig kväll. Alla var med som brukade festa tillsammans på den tiden + 2 till (Marie + Annelie).
Den tiden då allt var enklare, känns det som. Visst man hade problem då också men inte alls såna som man har nu. Blir allt värre med åren eller? Problemen blir konstigare och svårare och det är mycket sällan man är nöjd med hur man har det. Och när man väl är det så skiter det sig alldeles för snabbt. Så fort man börjar vänja sig och slappnar av.
Har kommit fram till att man borde sluta göra saker man inte vill. För när man ställer upp för nån annan är det sällan man får nåt tillbaka. Sorgligt men sant. S.k. kompisar tar en förgivet och kör över en när man är "för snäll" så det tjänar man ju faktiskt inte ett skit på.
Jag drömde om Nathalie inatt. Eller inte under natten utan efter jag hade vaknat till vid 7 och somnade om. Jag kom inte på det på engång. Allt kändes så naturligt när jag vaknade tills jag kom på vad jag hade drömt. Jag drömde att vi umgicks som vanligt, sen kom hennes mamma hem och vi började prata. Då försvann hon. Jag tittade på platsen hon precis suttit på och den var tom. Det var då jag (i drömmen) insåg att hon var borta. Precis när jag var påväg att börja gråta vaknade jag. Och det sjuka är att jag inte kom ihåg vad jag hade drömt förrän kanske 30 minuter efter jag vaknat. När jag lagt mig framför tv'n, då kom jag på det. Funderade på det jätte jättelänge. Det känns fortfarande konstigt att hon är borta. Och jag saknar henne. Känslan är obeskrivlig. Vila i frid gumman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar