torsdag 28 augusti 2008
Hallå solen!?
Den tog visst semester när det blev augusti. Det har ju regnat konstant så länge jag kommer ihåg, förutom i måndags. Men det började säkert att regna natten mot tisdag eller nåt.
Och en massa folk är utomlands och har det skönt i solen. Tänk om man kunde åka själv. Skulle vara helt underbart, men så blir det nog inte på ett tag. Typ efter jul eller nåt.
Själv var tanken att stanna inne tills det blir bra väder igen men det sket sig ganska snabbt. Och min familj har flytt regnet. Brorsan åkte till brorsan (Micke till Johan i Sthlm) och mamma och pappa for till stugan.
Mamma berättade för mig att det inte blir nån hund i höst iallafall. För dom jag missat berätta det för så pratar mina föräldrar (äntligen!) om att skaffa hund. Pappa har velat haft en sen våran förra hund Tello blev för gammal så vi var tvungen att ta bort honom (jag var bara nåt år då), men mamma har varit mer tveksam (hon är allergisk). Men så nu i sommar så fick dom ha Cilla (deras kompisars hund) när dom var i stugan och sen blev dom lite sugna. Så det har gått framåt iallafall. När jag frågade mamma om hon känt av allergin när dom haft Cilla så svarade hon "Näe men hon är så snäll så". Vet inte riktigt vad det hade med saken att göra men skaffar dom en snäll hund så kommer hon alltså inte att känna av nån allergi. Hon lyssnade inte riktigt på vad jag frågade och svarade det som lät bra, eller nåt. Vilket hon fått höra några gånger.
Nu måste jag stänga fönstren innan jag fryser sönder, eller ta på mig en tröja till.
Jobbar på tisdag.
Och en massa folk är utomlands och har det skönt i solen. Tänk om man kunde åka själv. Skulle vara helt underbart, men så blir det nog inte på ett tag. Typ efter jul eller nåt.
Själv var tanken att stanna inne tills det blir bra väder igen men det sket sig ganska snabbt. Och min familj har flytt regnet. Brorsan åkte till brorsan (Micke till Johan i Sthlm) och mamma och pappa for till stugan.
Mamma berättade för mig att det inte blir nån hund i höst iallafall. För dom jag missat berätta det för så pratar mina föräldrar (äntligen!) om att skaffa hund. Pappa har velat haft en sen våran förra hund Tello blev för gammal så vi var tvungen att ta bort honom (jag var bara nåt år då), men mamma har varit mer tveksam (hon är allergisk). Men så nu i sommar så fick dom ha Cilla (deras kompisars hund) när dom var i stugan och sen blev dom lite sugna. Så det har gått framåt iallafall. När jag frågade mamma om hon känt av allergin när dom haft Cilla så svarade hon "Näe men hon är så snäll så". Vet inte riktigt vad det hade med saken att göra men skaffar dom en snäll hund så kommer hon alltså inte att känna av nån allergi. Hon lyssnade inte riktigt på vad jag frågade och svarade det som lät bra, eller nåt. Vilket hon fått höra några gånger.
Nu måste jag stänga fönstren innan jag fryser sönder, eller ta på mig en tröja till.
Jobbar på tisdag.
Sysselsättning
Dom här extremt konstiga dagarna har avverkats med 3 läkarbesök, jag mår bra jag har bara lite lågt blodtryck. Annars har det avverkats böcker och serier, filmer/konserter på DVD.
Lästs:
Djävulen bär prada - Lauren Weisberger - 394 sidor.
Kommentar: Boken är mycket bättre än filmen. Fast jag kan tänka mig att det beror lite på om man ser filmen eller läser boken först. Jag brukar läsa boken först, dom tar bort så mycket i filmen.
Å andra sidan - Marian Keyes - 610 sidor.
Kommentar: Jättebra bok. Lite krångligt att hålla reda på alla 3 det handlar om. Vem som jobbar med vad och umgås med vilka osv.
Emma, Mias dotter - Maria Eriksson - 278 sidor.
Kommentar: Uppföljare till Gömda, Asyl och Mias hemlighet. Jättebra bok. Läste ut den på engång. Har läst dom andra, ska läsa Mias systrar också.
Nu läses: Korkade vita män - Michael Moore - 315 sidor.
Kommentar: Bra och rolig bok, den uppfattningen jag har fått hittills.
Setts:
Gilmore Girls, säsong 1 (säsong 2 avverkas).
Kung Fu Panda
Jay-Z - Fade to black
Eminem presents The Anger Management Tour
Eminem Live in N.Y.C.
En massa CSI, 2 1/2 men, Scrubs, Fresh Prince in Bel Air, Ellen, Sex and the city, Vänner avsnitt + annat som går på tv, vissa mindre bra än andra.
Lästs:
Djävulen bär prada - Lauren Weisberger - 394 sidor.
Kommentar: Boken är mycket bättre än filmen. Fast jag kan tänka mig att det beror lite på om man ser filmen eller läser boken först. Jag brukar läsa boken först, dom tar bort så mycket i filmen.
Å andra sidan - Marian Keyes - 610 sidor.
Kommentar: Jättebra bok. Lite krångligt att hålla reda på alla 3 det handlar om. Vem som jobbar med vad och umgås med vilka osv.
Emma, Mias dotter - Maria Eriksson - 278 sidor.
Kommentar: Uppföljare till Gömda, Asyl och Mias hemlighet. Jättebra bok. Läste ut den på engång. Har läst dom andra, ska läsa Mias systrar också.
Nu läses: Korkade vita män - Michael Moore - 315 sidor.
Kommentar: Bra och rolig bok, den uppfattningen jag har fått hittills.
Setts:
Gilmore Girls, säsong 1 (säsong 2 avverkas).
Kung Fu Panda
Jay-Z - Fade to black
Eminem presents The Anger Management Tour
Eminem Live in N.Y.C.
En massa CSI, 2 1/2 men, Scrubs, Fresh Prince in Bel Air, Ellen, Sex and the city, Vänner avsnitt + annat som går på tv, vissa mindre bra än andra.
söndag 24 augusti 2008
Stalkern
Jag har en stalker. Jag har haft det i lite mer än 2 år. Det är den störigaste människan som går i ett par skor. Han är helt övertygad om att det ska vara han och jag och han vägrar lyssna på vad jag säger. Jag svarar aldrig när han ringer och jag svarar aldrig på hans sms. Han har lyckats få tag på mig 2 ggr, den ena var när han ringde från skyddat nummer och jag trodde det var pappa (har slutat svara när det är nån som ringer från skyddat efter det) och den andra gången var när han ringde till mig med telefonkort så det såg ut i displayen som det var nån som ringde från utlandet, och eftersom jag har en kompis som inte bor i sverige så trodde jag att det var han.
Han har aldrig hotat mig eller nåt han är bara extremt obehaglig. Han har dessutom sagt till en av mina kompisar att han vill/ska ta med mig till hans hemland. Det kommer aldrig hända, iallafall inte om jag får bestämma. Han dyker upp överallt och kommer han på stan brukar jag aldrig stanna. När jag satt i en bil och väntade på mamma och han självklart råkade gå förbi så stannade han och bara stog och stirrade tills jag kände att jag var tvungen att öppna bildörren. Jag satt på passagerarsidan men hade jag suttit vid ratten hade jag kört därifrån, även fast jag inte har nåt körkort och det var mitt på dagen i stan. Han frågade det vanliga:
"Varför svarar du inte när jag ringer?"
"För att jag inte vill"
"Jag vill lära känna dig. Jag vet att du är rätt för mig. Om du ger det en chans kommer du känna det du också. Jag vill bjuda dig på middag. Du kan komma hem till mig eller jag hem till dig. Det handlar inte om sex, jag vill bara lära känna dig. Om du ger det en chans kommer du börja tycka om mig som jag tycker om dig, bla bla bla bla bla bla. Vad säger du?"
"Jag vill inte"
Just ja, han pratar bara engelska. Han är från afrika, det är allt jag vet.
Sen kom min mamma och räddade mig och vi åkte därifrån.
Nån dag efteråt träffade han en kompis till mig (som jag brukar vara med ofta och som jag har varit med många gånger på stan när stalkern har dykt upp) på bussen som han vet att jag känner. Kompisen skulle hem till mig. Stalkern brukar kliva av i skönsberg men eftersom min kompis inte skulle av där så klev inte han heller av där. Även fast min kompis sa att han skulle till en annan person så klev inte han av förrän min kompis klev av, som förstog att han skulle göra så och klev därför av en busshållplats efter min. Sen sa han hejdå till stalkern och gick in i nåt hus bara, väntade ett tag, och sen kom han hem till mig.
Och efter ett tag när jag skulle åka ner på stan för att åka ut till mamma och pappa så klev han självklart på samma buss. Bussen var lång och jag sjönk ner i sätet så mycket det gick utan att ramla ner på golvet men det funkade självklart inte så han satt sig bredvid mig.
"Jag ringde dig"
"Jag vet"
"Du svarade inte"
"Jag vet"
"Varför?"
"För att jag inte vill prata med dig"
"Jag vet inte vad jag ska säga"
"Du behöver inte säga nåt!"
När vi kom ner på navet så tog jag mig därifrån så snabbt jag kunde.
Sen har det varit lugnt. Han har ringt en gång (om det inte var han som ringde från skyddat) och har skickat ett sms. Jag har bestämt mig för att jag inte ska bli lika nojig som jag blev första svängen då han höll på som värst. Först var han på mig jättemycket och sen blev det lugnt ett tag och jag trodde att han hade lagt ner tills han började om igen. Första gången blev det så att det blev jobbigt att gå ut, han sa en gång när han ringde (och jag svarade eftersom jag trodde att det var nån annan) att han stog utanför mig och att om jag kollade ut skulle jag se honom. Då kontrollerade jag så att jag hade låst dörren. Men så tänker jag inte tillåta att det blir igen. Han har gjort och sagt en massa mer saker men ska jag räkna upp allt så blir det för många och långa inlägg. Så tills vidare blir det här det som bjuds.
Han har aldrig hotat mig eller nåt han är bara extremt obehaglig. Han har dessutom sagt till en av mina kompisar att han vill/ska ta med mig till hans hemland. Det kommer aldrig hända, iallafall inte om jag får bestämma. Han dyker upp överallt och kommer han på stan brukar jag aldrig stanna. När jag satt i en bil och väntade på mamma och han självklart råkade gå förbi så stannade han och bara stog och stirrade tills jag kände att jag var tvungen att öppna bildörren. Jag satt på passagerarsidan men hade jag suttit vid ratten hade jag kört därifrån, även fast jag inte har nåt körkort och det var mitt på dagen i stan. Han frågade det vanliga:
"Varför svarar du inte när jag ringer?"
"För att jag inte vill"
"Jag vill lära känna dig. Jag vet att du är rätt för mig. Om du ger det en chans kommer du känna det du också. Jag vill bjuda dig på middag. Du kan komma hem till mig eller jag hem till dig. Det handlar inte om sex, jag vill bara lära känna dig. Om du ger det en chans kommer du börja tycka om mig som jag tycker om dig, bla bla bla bla bla bla. Vad säger du?"
"Jag vill inte"
Just ja, han pratar bara engelska. Han är från afrika, det är allt jag vet.
Sen kom min mamma och räddade mig och vi åkte därifrån.
Nån dag efteråt träffade han en kompis till mig (som jag brukar vara med ofta och som jag har varit med många gånger på stan när stalkern har dykt upp) på bussen som han vet att jag känner. Kompisen skulle hem till mig. Stalkern brukar kliva av i skönsberg men eftersom min kompis inte skulle av där så klev inte han heller av där. Även fast min kompis sa att han skulle till en annan person så klev inte han av förrän min kompis klev av, som förstog att han skulle göra så och klev därför av en busshållplats efter min. Sen sa han hejdå till stalkern och gick in i nåt hus bara, väntade ett tag, och sen kom han hem till mig.
Och efter ett tag när jag skulle åka ner på stan för att åka ut till mamma och pappa så klev han självklart på samma buss. Bussen var lång och jag sjönk ner i sätet så mycket det gick utan att ramla ner på golvet men det funkade självklart inte så han satt sig bredvid mig.
"Jag ringde dig"
"Jag vet"
"Du svarade inte"
"Jag vet"
"Varför?"
"För att jag inte vill prata med dig"
"Jag vet inte vad jag ska säga"
"Du behöver inte säga nåt!"
När vi kom ner på navet så tog jag mig därifrån så snabbt jag kunde.
Sen har det varit lugnt. Han har ringt en gång (om det inte var han som ringde från skyddat) och har skickat ett sms. Jag har bestämt mig för att jag inte ska bli lika nojig som jag blev första svängen då han höll på som värst. Först var han på mig jättemycket och sen blev det lugnt ett tag och jag trodde att han hade lagt ner tills han började om igen. Första gången blev det så att det blev jobbigt att gå ut, han sa en gång när han ringde (och jag svarade eftersom jag trodde att det var nån annan) att han stog utanför mig och att om jag kollade ut skulle jag se honom. Då kontrollerade jag så att jag hade låst dörren. Men så tänker jag inte tillåta att det blir igen. Han har gjort och sagt en massa mer saker men ska jag räkna upp allt så blir det för många och långa inlägg. Så tills vidare blir det här det som bjuds.
Det var då det
Att vara sjukskriven är som att ta en paus i livet. En paus som jag hatar. Den är bara fel och inget alls går ihop.
Jag önskar att det kunde vara som när jag var liten. Jag gick runt i min egen lilla värld och var helt bekymmerslös. Och lycklig. Mina föräldrar tyckte det verkade som att allt var bra i min värld. Jag skulle vilja komma tillbaka till den världen men tror aldrig att jag kommer göra det. Så jag får väl acceptera att det var då det.
Jag önskar att det kunde vara som när jag var liten. Jag gick runt i min egen lilla värld och var helt bekymmerslös. Och lycklig. Mina föräldrar tyckte det verkade som att allt var bra i min värld. Jag skulle vilja komma tillbaka till den världen men tror aldrig att jag kommer göra det. Så jag får väl acceptera att det var då det.
torsdag 14 augusti 2008
Saknad!
Pink Floyd - Wish you were here http://www.youtube.com/watch?v=xPm4GH3UUC8&feature=related
Jörgens låt till Victor
Carlene Carter - Every Little thing
Jörgens låt till Victor
Carlene Carter - Every Little thing Nathalies favoritlåt
En såndär dag
Idag är en såndär dag, en såndär dag då man inte kan sätta fingret på vad det är som är fel egentligen. Jag vet att nåt måste ändras, men vad? Det känns som att nåt måste hända, men vad? Finns några saker som jag skulle kunna komma på men jag vet inte om det bara känns så för tillfället eller om det är nåt som jag verkligen borde göra nånting åt. Och det är ju dumt att sätta igång en massa skit om det ändå inte kommer göra nån skillnad, eller om jag t.o.m. kommer må sämre av det. Därför måste jag vänta.
Skulle vilja åka nånstans och bara ta det lugnt, stänga ute hela världen och bara vara tills allt känns bra igen. Men jag kan inte. Jag måste tillbaks till jobbet så fort som möjligt och just nu vet jag inte riktigt hur det ska gå till, men veckan är ju inte slut än.
Man ska inte vara sjukskriven när man är (snart) 23 år. Jag är så stressad så jag har glömt bort hur man slappnar av. Och mitt huvud snurrar för mycket för att kunna slappna av. Jag har iallafall bokat läkarbesöken så nu slipper jag tänka på det.
Och det var allt jag orkade skriva för tillfället..
Skulle vilja åka nånstans och bara ta det lugnt, stänga ute hela världen och bara vara tills allt känns bra igen. Men jag kan inte. Jag måste tillbaks till jobbet så fort som möjligt och just nu vet jag inte riktigt hur det ska gå till, men veckan är ju inte slut än.
Man ska inte vara sjukskriven när man är (snart) 23 år. Jag är så stressad så jag har glömt bort hur man slappnar av. Och mitt huvud snurrar för mycket för att kunna slappna av. Jag har iallafall bokat läkarbesöken så nu slipper jag tänka på det.
Och det var allt jag orkade skriva för tillfället..
onsdag 13 augusti 2008
Då mår jag som bäst
När allt är bra med familj, släkt och vänner och när man är bland allihop. Allt bara flyter på sådär jättebra så man inte ens behöver tänka utan bara vara. Då är livet underbart.
Dom dagarna är alldeles för få.
Livet är en komedi för den som tänker, en tragedi för den som känner.
Dom dagarna är alldeles för få.
Livet är en komedi för den som tänker, en tragedi för den som känner.
tisdag 12 augusti 2008
Från Monas 50 års fest
Frida med välkomstdrinken
Toastmaster (pappa)
Frida och Elin
Kocken (bror Michael)
Robert och Elin(hälften av serveringspersonalen, den andra halvan var jag och Frida)
Talare(Lena, Monas syster, och hennes barn Edvin men han sa inget)
Talare (morfar)
Födelsedagsbarnet
Talare (mamma)
Dans
Kocken när han hade jobbat klart (och mormor) 
Det här med döden
Är nåt jag absolut inte tycker om men har blivit alldeles för vanligt i mitt liv. Känns det som iallafall. Okej att gamla människor dör, det är okej. Dom har levt ett helt liv och kommit till en "normal" ålder att dö i. Men människor som mår bra och är ung eller i "föräldraålder" dom ska inte dö än på jättelänge. Om jag fick välja iallafall. Var ute och gick när jag var hos mamma och pappa och vi gick till kyrkogården. Den är jättelugn och jättefin. Men jag känner alldeles för många som ligger där. Folk i min ålder, yngre, några år äldre och i "föräldrålder". Sen började mina föräldrar prata om vad mormor och morfar vill ha på deras begravning och vad pappa ville ha på sin. Mina planer är att det är helt oförståligt lång tid kvar tills dess. Isåfall är jag nöjd.
Min mormor och morfar är anledningen till i stort sett alla resor vi gjort och till att den sidan av släkten håller ihop så bra som vi gör. Med min mormor och morfar (och familj och släkt) har jag varit till Mallorca, Sri Lanka (första gången), Madeira, Malaysia, Usa, Frankrike, Kina, Ungern och en medelhavskryssning där vi var i land i ett nytt land varje dag i en vecka. Jag är så tacksam för allt och jag älskar dom verkligen.
Dom som gått bort är gammelmormor, gammelfarmor, min pappas moster, Monica, Nathalie, Victor.
3 av ålder, en av cancer, en mördad och ett självmord.
Andra som jag vetat vilka det har varit är Algot och Pierre. Det påverkar en det också, inte lika mycket men det är konstigt när någon man brukar se inte kommer springa förbi en längre. Sen känner jag folk som känt dom och som varit ledsen och det påverkas man också av.
Det har varit ett konstigt år hittills, alla har inte gått bort i år men 3 av dom.
Och den 6/9 har Nathalie varit borta 5 år. Det känns ännu konstigare. Jag saknar dig!
måndag 11 augusti 2008
Ja det där gick ju bra
Var tillbaks på jobbet och jobbade, en dag. Sen gick inte det nåt mer. Nu är jag sjukskriven t.o.m. 17:e. Roligare kan man ju ha men nu är det som det är.
Somnade 02.30 igår och vaknade 07.27 imorse, katastrof. Gick ju självklart inte att somna om heller för varför skulle nåt funka som man vill. Terroriserade vårdcentralen tills jag hamnade i telefonkö och satt där och väntade på att någon skulle svara. Kom fram och fick en tid några timmar senare så jag bestämde att det var dags för min mamma att vakna (sov hos mina föräldrar inatt eftersom jag envisas med att ha kvar mina papper på njurunda vårdcentral istället för att flytta dom till stan. Om det är envishet eller lathet går möjligtvis att diskutera). Mamma höll inte med mig om att det var dags för henne att vakna så jag gick och kollade på tv istället. Sen fög hon tydligen ur sängen eller nåt för helt plötsligt skulle hon äta frukost och undrade vart jag tog vägen. Sen for vi till vårdcentralen, var där och träffade läkaren, fick en bildörr öppnad mot våran bil, konstaterade att det gick bra, for hem, åt, for till pappa på hans jobb och kopierade papper, for till mitt jobb och pratade med Tommy, for ner till stan igen, mamma hämtade biljetter till matchen medans jag blev terroriserad av den störda stalkern som aldrig vill fatta nåt och till sist for vi till Micke (bror) och lånade lite filmer. Sen hem. Och det var helt underbart att komma hem igen.
For med Anna och handlade och umgicks med henne i min extrema trötthet och sen skjutsade hon hem mig när hon skulle ut och äta med hennes arbetskamrater. Det var trevligt. Var jättelängesen jag träffade henne. Har knappt sett henne på hela sommaren och vi bor ändå jättenära varann. Men men, det blir så ibland.
Har du nåt du vill säga till mig så gör det på engång istället för att hålla på att fjanta. På det viset kommer vi ingenstans.
Somnade 02.30 igår och vaknade 07.27 imorse, katastrof. Gick ju självklart inte att somna om heller för varför skulle nåt funka som man vill. Terroriserade vårdcentralen tills jag hamnade i telefonkö och satt där och väntade på att någon skulle svara. Kom fram och fick en tid några timmar senare så jag bestämde att det var dags för min mamma att vakna (sov hos mina föräldrar inatt eftersom jag envisas med att ha kvar mina papper på njurunda vårdcentral istället för att flytta dom till stan. Om det är envishet eller lathet går möjligtvis att diskutera). Mamma höll inte med mig om att det var dags för henne att vakna så jag gick och kollade på tv istället. Sen fög hon tydligen ur sängen eller nåt för helt plötsligt skulle hon äta frukost och undrade vart jag tog vägen. Sen for vi till vårdcentralen, var där och träffade läkaren, fick en bildörr öppnad mot våran bil, konstaterade att det gick bra, for hem, åt, for till pappa på hans jobb och kopierade papper, for till mitt jobb och pratade med Tommy, for ner till stan igen, mamma hämtade biljetter till matchen medans jag blev terroriserad av den störda stalkern som aldrig vill fatta nåt och till sist for vi till Micke (bror) och lånade lite filmer. Sen hem. Och det var helt underbart att komma hem igen.
For med Anna och handlade och umgicks med henne i min extrema trötthet och sen skjutsade hon hem mig när hon skulle ut och äta med hennes arbetskamrater. Det var trevligt. Var jättelängesen jag träffade henne. Har knappt sett henne på hela sommaren och vi bor ändå jättenära varann. Men men, det blir så ibland.
Har du nåt du vill säga till mig så gör det på engång istället för att hålla på att fjanta. På det viset kommer vi ingenstans.
fredag 8 augusti 2008
Hoppas hoppas hoppas
Sara (solle) kanske kommer upp nästa helg. Skulle vara så roligt om det blev så. Var så längesen jag träffade henne nu. Har visserligen pratat med henne nästan varje dag men det är ändå inte samma sak. Så nu väntar jag bara på att hennes mamma ska komma hem så jag vet om hon kommer hit eller inte. Det är hon som ska fixa biljetten.
Också hoppas vi att Essvik slår Stöde ikväll.
Också hoppas vi att Essvik slår Stöde ikväll.
Tillbaks på jobbet
Efter 4 dagar hemma är jag tillbaks på jobbet. Lite trött och stört ont i halsen men jag hoppas på att det går över. Fick reda på när jag kom hit idag att jag var tvungen att göra ett passbyte som innebär att jag missar middagen med jobbet på måndag. Känns hyfsat tråkigt. Vi som la den så att jag skulle kunna vara med eftersom jag missat tidigare när det har varit nånting med jobbet, men nu kommer jag alltså inte kunna vara med igen.
Åkte båt i onsdagskväll på ångermanälven med mormor och morfar, familjen, Elin, Frida, Mona och Mats. Vi åkte till högakusten bron och tillbaka och fick mat på båten. Jättemysigt men jag var ganska slut så jag kände mig inte så trevlig. For ut till njurunda igår och umgicks lite mer med mamma, pappa och mormor och morfar. Måste ju passa på när dom är här eftersom jag inte vet när jag kommer kunna ta mig ner till dom.
I fredags var jag och Quiomar ut till Perre i matfors och umgicks. Fick mat och efterrätt också hade vi med oss vin. Det var jättemysigt. Har inte träffat honom på över ett år. Vi blev kvar där i 3 timmar. Sen kom Quimmes Magnus och hämtade oss och eftersom mitt krogsällskap dunstat så for jag med dom till nolby och satt där ett tag innan vi for och kollade på deras hus och sen for jag in till stan. Träffade Salle på krogen men blev inte kvar där så länge innan vi åkte hem. Vet inte ens vad jag ska säga om den kvällen. Alltså efter middagen hos Per-Erik.
Fick första bilden på Plutt också. Jätteroligt. Mamma och pappa kommenterade att det var svårt att se vem det var likt. Dom är rolig dom. För dom som inte vet så är Plutt min bror Johans barn. Och nej, han/hon ska inte heta Plutt. Det är mer ett namn tills barnet kommer och dom kan bestämma ett annat namn. Dom vill inte veta om det är en tjej eller kille men dom har funderat på några namn. Tror killnamnet var klart men dom var inte riktigt klar med vad det skulle bli för namn om det blir en tjej.
Sist men inte minst vill jag tacka för det jättefina och bra stödet jag fått från Salle, Sara och Johanna dom senaste dagarna. Och mamma och pappa såklart. Ni är bäst!
Åkte båt i onsdagskväll på ångermanälven med mormor och morfar, familjen, Elin, Frida, Mona och Mats. Vi åkte till högakusten bron och tillbaka och fick mat på båten. Jättemysigt men jag var ganska slut så jag kände mig inte så trevlig. For ut till njurunda igår och umgicks lite mer med mamma, pappa och mormor och morfar. Måste ju passa på när dom är här eftersom jag inte vet när jag kommer kunna ta mig ner till dom.
I fredags var jag och Quiomar ut till Perre i matfors och umgicks. Fick mat och efterrätt också hade vi med oss vin. Det var jättemysigt. Har inte träffat honom på över ett år. Vi blev kvar där i 3 timmar. Sen kom Quimmes Magnus och hämtade oss och eftersom mitt krogsällskap dunstat så for jag med dom till nolby och satt där ett tag innan vi for och kollade på deras hus och sen for jag in till stan. Träffade Salle på krogen men blev inte kvar där så länge innan vi åkte hem. Vet inte ens vad jag ska säga om den kvällen. Alltså efter middagen hos Per-Erik.
Fick första bilden på Plutt också. Jätteroligt. Mamma och pappa kommenterade att det var svårt att se vem det var likt. Dom är rolig dom. För dom som inte vet så är Plutt min bror Johans barn. Och nej, han/hon ska inte heta Plutt. Det är mer ett namn tills barnet kommer och dom kan bestämma ett annat namn. Dom vill inte veta om det är en tjej eller kille men dom har funderat på några namn. Tror killnamnet var klart men dom var inte riktigt klar med vad det skulle bli för namn om det blir en tjej.
Sist men inte minst vill jag tacka för det jättefina och bra stödet jag fått från Salle, Sara och Johanna dom senaste dagarna. Och mamma och pappa såklart. Ni är bäst!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)