Ja det där gick ju bra

Var tillbaks på jobbet och jobbade, en dag. Sen gick inte det nåt mer. Nu är jag sjukskriven t.o.m. 17:e. Roligare kan man ju ha men nu är det som det är.

Somnade 02.30 igår och vaknade 07.27 imorse, katastrof. Gick ju självklart inte att somna om heller för varför skulle nåt funka som man vill. Terroriserade vårdcentralen tills jag hamnade i telefonkö och satt där och väntade på att någon skulle svara. Kom fram och fick en tid några timmar senare så jag bestämde att det var dags för min mamma att vakna (sov hos mina föräldrar inatt eftersom jag envisas med att ha kvar mina papper på njurunda vårdcentral istället för att flytta dom till stan. Om det är envishet eller lathet går möjligtvis att diskutera). Mamma höll inte med mig om att det var dags för henne att vakna så jag gick och kollade på tv istället. Sen fög hon tydligen ur sängen eller nåt för helt plötsligt skulle hon äta frukost och undrade vart jag tog vägen. Sen for vi till vårdcentralen, var där och träffade läkaren, fick en bildörr öppnad mot våran bil, konstaterade att det gick bra, for hem, åt, for till pappa på hans jobb och kopierade papper, for till mitt jobb och pratade med Tommy, for ner till stan igen, mamma hämtade biljetter till matchen medans jag blev terroriserad av den störda stalkern som aldrig vill fatta nåt och till sist for vi till Micke (bror) och lånade lite filmer. Sen hem. Och det var helt underbart att komma hem igen.

For med Anna och handlade och umgicks med henne i min extrema trötthet och sen skjutsade hon hem mig när hon skulle ut och äta med hennes arbetskamrater. Det var trevligt. Var jättelängesen jag träffade henne. Har knappt sett henne på hela sommaren och vi bor ändå jättenära varann. Men men, det blir så ibland.

Har du nåt du vill säga till mig så gör det på engång istället för att hålla på att fjanta. På det viset kommer vi ingenstans.