Det här med döden

Är nåt jag absolut inte tycker om men har blivit alldeles för vanligt i mitt liv. Känns det som iallafall. Okej att gamla människor dör, det är okej. Dom har levt ett helt liv och kommit till en "normal" ålder att dö i. Men människor som mår bra och är ung eller i "föräldraålder" dom ska inte dö än på jättelänge. Om jag fick välja iallafall. Var ute och gick när jag var hos mamma och pappa och vi gick till kyrkogården. Den är jättelugn och jättefin. Men jag känner alldeles för många som ligger där. Folk i min ålder, yngre, några år äldre och i "föräldrålder". Sen började mina föräldrar prata om vad mormor och morfar vill ha på deras begravning och vad pappa ville ha på sin. Mina planer är att det är helt oförståligt lång tid kvar tills dess. Isåfall är jag nöjd.

Min mormor och morfar är anledningen till i stort sett alla resor vi gjort och till att den sidan av släkten håller ihop så bra som vi gör. Med min mormor och morfar (och familj och släkt) har jag varit till Mallorca, Sri Lanka (första gången), Madeira, Malaysia, Usa, Frankrike, Kina, Ungern och en medelhavskryssning där vi var i land i ett nytt land varje dag i en vecka. Jag är så tacksam för allt och jag älskar dom verkligen.

Dom som gått bort är gammelmormor, gammelfarmor, min pappas moster, Monica, Nathalie, Victor.

3 av ålder, en av cancer, en mördad och ett självmord.

Andra som jag vetat vilka det har varit är Algot och Pierre. Det påverkar en det också, inte lika mycket men det är konstigt när någon man brukar se inte kommer springa förbi en längre. Sen känner jag folk som känt dom och som varit ledsen och det påverkas man också av.

Det har varit ett konstigt år hittills, alla har inte gått bort i år men 3 av dom.

Och den 6/9 har Nathalie varit borta 5 år. Det känns ännu konstigare. Jag saknar dig!