När man inte behövde ta en massa beslut och oroa sig för att det var fel. När det inte var så mycke bråk. När allt inte var så konstigt. När man inte behövde jobba för skitpengar. När du inte hade klampat in i mitt liv och förstört allt jag byggt upp. Inget är som det ska efter det och jag hatar både dig och mig för det. Dig för att du gjorde det och mig för att jag lät dig. Det dummast jag gjort i hela mitt liv.
Men nu är det som det är och det finns inget jag kan göra åt det. Och eftersom det inte går att spola tillbaka tiden är det rätt onödigt att älta det, men det är svårt att låta bli.
Fick inte tag på Peder (pappan i "Sri Lanka familjen") igår så jag ska ringa honom idag istället när jag har slutat.
Sen finns det lite annan skit jag måste reda ut. Får väl se hur det kommer gå. Som sagt, önskar allt var enklare än vad det är. Men men, vad gör man!?
Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar