Började halv 8 imorse. Inte min tid alls. Men vad gör man inte. Man måste ju upp. Som tur var så ringde det inte speciellt mycket första timmen. Inte resten av dagen heller för den delen. Mycket skönt.
Skulle egentligen ha tränat idag men tappade lusten helt. Och nu är jag rastlös som ett as och har en massa saker jag skulle vilja slippa fundera på och träna är ett jättebra sätt att slippa det men det skulle jag ha tänkt på för några timmar sen.
Efter jobbet åkte jag ut till njurunda för att leta rätt på mina betyg som jag måste lämna till hon som hade intervjun med mig. Hittade dom efter lite rotande. Blev bjuden på middag och efterrätt av min mamma. Jättegulligt. Blev kvar där längre än jag hade tänkt. Vi satt och pratade en massa så tiden bara flög iväg. Hann iallafall hem till oc. Inte för att jag hade tänkt så långt men jag kom på det när jag satt på bussen att jag skulle hinna se det.
När jag var ute i njurunda fick jag reda på nåt som jag inte alls vet hur jag ska hantera. Men jag får väl ta det som det kommer. Jag vet inte ens vem jag ska kunna vända mig till om jag behöver prata om det vilket jag efter några små panikattaker kom fram till att jag nog behöver. Men jag vill prata med nån som är tyst och lyssnar och inte säger en jävla massa saker så man bara vill slå ner personen efter ett tag och ångrar att man sa nåt från första början. Nån som vet vad man ska säga till mig efter jag fått säga allt jag vill. Och inte kommer med nåt jävla: "Ja men Jessica nu får du faktiskt.." eller " Va fan! Nu får du skärpa dig och...." eller " Ja om det hade varit jag så hade jag iallafall...." Ingen sån skit. Vilket innebär att det måste vara nån som känner mig rakt igenom och just nu tror jag inte det existerar nån sån. Eller jag vet en. Men han har jag lastat så mycket på så jag vill inte göra det mer. Victor du är bäst och jag älskar dig!
Och sen skulle jag försöka formulera en mening om nåt som jag inte vet vad jag varken vill eller tycker om. Det blev ungefär såhär: "Jag vill inte eller jag pallar inte. Alltså jag orkar inte. Jag kan inte. Jag orkar inte med nåt. Jag vill inte." Vilket resulterade i att jag kom fram till att vi måste snacka.
Så nu sitter jag här och försöker att få till nåt att säga till dig som inte låter som det över. Och nej, det går inte bra. För jag kan inte avsluta nåt av det där på ett bra sätt.
Lauryn Hill är kung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar