Folk verkar ha fått för sig att dom måste bestämma vad jag ska göra, tycka, tänka och säga.
Jag har väldigt svårt att förstå vart dom extremt korkade idéerna har kommit ifrån. Och jag är så förbannat less på det. Jag gör som jag vill, tycker det jag vill, tänker som jag vill och säger vad jag vill. Har aldrig haft problem att fungera utan nån annans hjälp förut så varför skulle jag ha det nu. Dom som tror nåt annat ska hålla käften och lämna mig ifred.
Är så förbannat less på mitt jobb. Skickade sms till både min mamma och pappa och skrev att jag hatar det. Fick svar från dom båda två. Väldigt olika svar måste jag säga. Pappa var extremt fåordig och skrev ett enkelt "Varför?". Mamma däremot skrev: " Det låter trist. Har det hänt nåt eller är det så det är? Kramar mamma" Sen smsade jag med min mamma ett tag. Skickade tillbaks ett svar till min pappa och sen har jag inte hört nåt mer från honom. Tyckte det var rätt kul. Mina föräldrar är ganska olika.
Har lite dåligt samvete för att jag inte pratat nåt med min brorsa (min yngsta brorsa) men vi jobbar lite om varann så det blir lite svårt. Men jag hoppas jag träffar honom i helgen. Tänkte passera ett sms också. Började tänka den tanken för några veckor sen och sen har det inte hänt så mycke mer. Men om det är tanken som räknas så är det ju så gott som klart.
Min andra brorsa har jag inte pratat med på ännu längre tid. Men han är lika dålig på att ringa som jag och han jobbar ännu konstigare tider så det tänker jag inte ha dåligt samvete för. Men han ska jag åka ner och hälsa på nån gång när han har tid och jag har tid. När nu det blir. Det är väldigt svårt att planera nåt med ett 2 veckors schema. Också var vi tillbaks vid det dåliga jobbet eftersom det beror på det.
All skit går runt. Som vanligt. Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar