Maysan har precis informerat mig om att det kan ha varit hon som har ringt från det konstiga numret i förra inlägget. Då hade det ju varit roligt om jag hade svarat istället för att titta på mobilen och undra vem det är som ringer från det där konstiga numret. Men jag kan erkänna att jag inte gärna svarar när det ringer från nummer jag inte känner igen. Det sitter i sen när Mike (stalkern) härjade som mest. Så jag är kass på att svara på nummer jag inte känner igen och när det ringer från skyddat. Så är det nån som har det och har tänkt ringa så skicka ett sms först annars finns det stor risk att jag inte kommer svara.
Jag och Tres såg stalkern när vi var på stan för nån dag sen. Det var ett tag sen jag såg honom nu men jag kände igen honom på engång och den extremt obehagliga känslan jag brukar få kom tillbaka snabbare än jag hann tänka. Den har jag verkligen inte saknat. Så vi gick lite omvägar för att komma till Bite Line där vi sen satt och åt och pratade en massa tills vi var så mätt så vi undrade om vi skulle orka gå därifrån. Då handlade vi lite och sen skjutsade Tres hem mig, snäll som hon är.
I helgen har jag bara jobbat. Sista passet idag och sen ska jag hem och bara vara så länge jag kan. Mamma fyller år på lördag så det finns en viss risk att det blir min uppgift att inhandla present. Visserligen har jag inte pengar till det så jag hoppas den uppgiften läggs på någon annan. Jag, Micke och Johan ska köpa en sak tillsammans.
Att ha dig i ens liv är en riktig berg och dal bana, förutom att man inte har en aning om när det kommer gå uppför och nerför. Ibland är det riktigt roligt och ibland bara sjukt irriterande. Vi får väl se vad som händer framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar