Kommer du ihåg känslan att vara kär..?

När allt känns så enkelt, som att man kan klara precis allt och inget står i vägen.
När man mår sådär jättebra och man kan gå runt och komma på sig själv att le eller rentav skratta av bara tanken på personen.
När man påminns om personen av en liten skitsak.

Det gör inte jag. Jag kommer inte ihåg känslan, bara sakerna. Det var så längesen.
Och det var personen som sårat mig mest i livet. Han som bara var ute efter att leka. Jag tyckte om honom och han tyckte om att jag tyckte om honom för då kunde han göra vad han ville och jag kunde inte göra ett skit åt det. Han som fuckade upp allt en gång för alla.
I blame you! Och det gör resten av mina kompisar också.
Men av nån konstig anledning så tog vi oss igenom det och är nu bara kompisar. Och det känns bra. Men som det känns nu så kommer jag alltid tycka om dig, mer eller mindre.