. . .

Jag har ingen aning om vad jag håller på med. Allt står (som tidigare påpekat) stilla. Inom alla områden i mitt liv. Stilla, precis allt. Jag har ingen aning om vad som händer och inget i mitt liv känns som en fast punkt. Och har jag inget fast känns allt bara.. konstigt. Jag har lägenheten, men om jag inte får till allt hos a-kassan innan månadsskiftet kommer jag måsta låna pengar från sparkontot (precis som förrförra månaden när jag fick ca. 2600 i lön) och det tycker jag inte om. Lånet dras dessutom den här månaden. Visst jag kommer inte tappa den men det känns ändå inte bra utan inkomst. Fast det tycker väl ingen.

Det värsta är att den som senaste halvåret har lyssnat på min skit, funnits där för mig och fått mig att må bättre är den som ni klagar mest på. Samma person som fanns där när jag mådde som sämst och sa upp mig från jobbet, som ringde nån/några gånger per dag för att kolla hur det var med mig och småprata lite och verkligen lyssnade på vad jag sa och hur allt var. Så innan ni klagar på honom, mina beslut eller mina prioriteringar så kan ni ju fundera på det. Han är förmodligen en av dom som känner mig bäst just nu utan att tjafsa eller ge mig skit för nåt av det jag tycker, säger eller gör.

Har blivit så less på att bry mig om alla andra när man inte får nåt alls eller t.o.m. skit tillbaks. Varför ska jag visa att jag bryr mig så mycket och hålla kontakten med alla om ingen bryr sig om att göra detsamma. Svaret på det är att sluta höra av sig och sluta bry sig. Frågan är väl bara om det verkligen är det man vill. Men jag har ju just nu inte kontroll eller koll på nåt alls så det är väl ett beslut jag måste fundera lite på eller ta senare. Om min hjärna börjar fungera som den ska igen snart.

Ska flytta mig till Sex and the city. Ha en bra kväll.