Det händer ingenting och jag är så trött på den känslan. Att allting verkligen står stilla. Dagarna rullar på som vanligt. Även om jag inte gör samma saker och t.o.m. är upptagen större delen av dagarna känns det fortfarande som att allt står stilla. Skittrist!
Har kommit fram till att jag har en hatkärlek till en viss person. Jag kommer alltid älska honom men jag hatar honom för all skit han har gjort mot mig. När jag är med honom (vilket var väldigt längesen nu som tur är) och håller på som vi gjorde för flera år sen (men i flera år) så känner jag mig precis som jag gjorde på den tiden. Och det känslan hatar jag verkligen. Vet inte om det finns nån som behandlat mig så illa som du gjorde. Jag vet att du har bett om ursäkt men jag tror inte du fattar hur det kändes/känns. En ursäkt är bara ord. Jag tror ändå inte att du hade en aning. Det värsta är att när jag försökte lägga dig bakom mig så kom du ändå alltid tillbaka. För att du inte ville att jag skulle släppa dig. För då hade du ingen att leka med längre. För det var väl så det var, jag tyckte om dig och du tyckte om att leka med mig. Och för det kommer jag alltid hata dig.
Har du en gång dragit till dig ett svin så kommer du dra till dig fler. Det kanske ligger nåt i det där att börjar man ha sex istället för förhållanden så har man sex istället för förhållanden. Eller hur var det vi sa Therese?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar