Efter jobbet igår for jag hem och tog det lugnt. Precis när mamma ringde och sa att dom var påväg kände jag hur trött jag var. Men det var bara att tänka på nåt annat. Vi gick ut och åt, hela familjen. Det var jättemysigt. Vi gick på Ming Palace och åt en massa supergod kinamat. Sen åkte jag hem och bråkade med datorn. Blev så less så jag stängde av den. Sen stängde jag av mobilen också så jag inte skulle ta ut det över nån som ringde. Hade förmodligen inte gjort det men det skulle vara onödigt om det hade blivit så.
Imorse vaknade jag av att dom höll på att borra i huset, igen. Inte inuti utan på utsidan. Dom håller på att byta ut en massa tegel och det är helt omöjligt att sova när dom sätter igång. Jag höll på att få nåt bryt och då var dom inte ens vid mig utan vid 1:an. Tror tyvärr dom ska hålla på vid mig imorron. Kanske ska leta fram öronproppar eller nåt.
Allt är lite dubbelt just nu. Jag vet inte vad jag ska göra och inte vad jag vill. Att göra det som är enklast är ju mycket sällan det bästa. Fixade med schemat idag så jag får väl se om nåt av det går igenom. Jag hoppas verkligen att det gör det. Julen är inte klar än heller så jag vet inte hur det blir då. Det är svårt när det är så oklart. Det är tur att man har bra stöd.
Förra lördagen när jag var ute så var stalkern på samma krog. Han pratade med Salle som sa att han ville prata med mig, vilket jag vägrade så Salle följde med. Han hade sagt att han förstått att han hade gjort fel och varit för på och sen när jag kom så bad han om ursäkt. Det skulle bli mer så att vi kunde heja på varann på stan (inte min idé) och sen inget mer. Han skickade sms dagen efter och skrev att det var roligt att träffa mig osv och hoppades att jag skulle ha en bra vecka. Där tänkte jag att det skulle vara över. Men han ringde i lördags. Jag svarade som vanligt inte. Får väl se hur det blir om jag nu skulle möta honom på stan, skulle förmodligen göra som förut och gå därifrån, så det han sa i lördags menade han antingen inte eller så gick det inte in i hans huvud. Suck!
Fick höra nåt i lördags som kom helt oväntat. Det var jättesnällt och jättegulligt och jag blev jätteförvånad. Och glad såklart. Jag vet inte ens vad jag ska säga om det. Jag antar att det jag kan säga är det jag redan har sagt: Tack! Sen skulle jag ju kunna säga att du är jättesöt men det är väl inte riktigt din favoritgrej att höra så jag ska väl låta bli det.
Nån som jag har stört mig på till och från ett tag har iallafall rätt om en sak: Det spelar ingen roll hur snäll du är med folk, du kommer aldrig få lika mycket tillbaka. Och det funkar inte i längden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar