Första gången jag drömde om Nathalie var jobbig. Den var jobbig för att jag såg alla märken efter knivhuggen och hon sa till mig att hon hade ont. Jag ville inte skrämma henne och tyckte så synd om henne och jag kunde inte berätta att hon inte levde längre. Jag mådde inge bra när jag vaknade.
Andra gången jag drömde om henne var helt annorlunda. Hon såg ut som den Nathalie jag minns. Hon skrattade, log och var glad. Alla märken var borta och hon såg så fri ut. Det kändes jätteskönt. När jag vaknade den gången var jag bara lugn, helt lugn. Det kändes som att hon hade det bra nu.
Senaste gången jag drömde om henne såg hon inte ut som hon, jag har ingen aning om varför. Jag drömde bara om henne en liten stund. Jag försöker att tänka mer på gången innan när jag drömde om henne. När hon såg ut som hon, som jag minns henne.
Jane och Kjell är med i Aftonbladet idag. Här är artikeln för dom som vill läsa den:
http://www.aftonbladet.se/wendela/article3816090.ab
www.minnas-nathalie.tk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar