?

Jag undrar varför man gör saker man egentligen vet kan slå tillbaks på en själv.
Man tittar fast man vet att man kanske inte vill se, man letar fast man vet att man kanske inte kommer tycka om det man kommer hitta, man bara gör saker som är bäst för en själv om man låter bli. Och ändå kan man bli så sjukt besviken/arg/lessen/förbannad över både det man hittar och över sig själv för att man gjorde det, för att man nånstans visste att man borde låta bli för att man skulle känna så om man hittar nånting man inte ville se, eller mådde bättre av att inte veta. För vad förväntar man sig egentligen, inget blir ju ändå som man tänkt sig. Och händer det har man så sjukt tur.