måndag 10 januari 2011

Trött som en knasboll

Jag är trött som en knasboll. Jag somnade inte förrän 3 inatt och av nån konstig anledning vaknade jag inte förrän 13.30 idag. Jag trodde jag skulle smälla av när jag såg vad klockan var. Jag vet inte om jag har sovit så länge nångång och jag tycker inte alls om att göra det. Supporten var däremot mycket nöjd med min insats och sa att det var helt ok om jag skulle sova i ett dygn. Det råkar vara så att det är världens tröttaste människa.

Annars mår jag ganska bra. Förut kändes det lite som att jag delats till 2 människor och att den andra delen sprungit så långt i förväg att jag tappat bort den, på ett väldigt negativt sätt, men nu börjar jag känna mig lite mer hel igen. Det är en väldigt jobbig känsla att tappa bort en del av sig själv, det är dessutom väldigt svårt att beskriva den. Dom som nångång varit sjukskriven och mått som jag mådde då förstår nog. Skillnaden är bara att då har man tappat bort sig själv helt och hittar inte tillbaks till sig själv, plus att man nånstans grävt så långt ner när man letat att man inte vet hur man ska ta sig tillbaka upp igen. Det låter förmodligen jättekonstigt men det känns lite så. Dom som aldrig upplevt det ska vara mycket glad över det.

Om jag kunde göra precis vad jag ville skulle jag ta semester och göra allt jag inte hunnit med på flera år. Åka till stugan (fast då måste det vara sommar), hälsa på Elin i samma sväng och umgås med henne, åka till Johan och Bia och umgås med dom och med min underbart söta brorsdotter Ebba som jag inte träffat sen i juli, umgås en massa med min kära mormor och morfar, åka till Sara och umgås med henne tills vi vart less på varann. Och ja, jag är bitter!

Som min kära pappa sa när jag höll på att gå under, man ska ha ett jobb för att leva inte leva för att jobba.
På vissa arbetsplatser verkar det inte riktigt förstås, men det är säkert lätt att sitta högre upp och bestämma hur andra ska jobba när man slipper göra det själv, speciellt när man får vara ledig helger, röda dagar osv.

Sjukt bra låt som jag inte visste om jag tyckte om först och sen blev beroende av;
Bruno Mars - Grenade

Inga kommentarer: