Hård sanning

Och jag menar det. Vill du inte veta ska du inte läsa det här inlägget.

Det här kan du utgå ifrån, varje gång du ljuger så vet jag om det. Det kan ju ha att göra med att du är totalt värdelös på det. Blir det här året inte bättre än förra (speciellt från augusti) är du inte kvar i mitt liv om ett år. Jag tänker inte säga att jag inte skulle sakna dig för då ljuger jag, och jag vill inte vara som du.
Jag förstår om du känner dig uthängd i min blogg men det får du faktiskt ta, hade du kunnat vara som en vanlig människa hade du inte haft det problemet. Dom enda som ljuger lika mycket, och speciellt så ofta som du gör, är mytomaner.

Så länge du ljuger kommer jag (fortfarande) aldrig öppna mig mer för dig, snarare tvärtom. Det konstiga är att du inte verkar förstår det. Efter så här många år så skulle man ju kunna tro att du ska vara den som vet mest om mig men så är det inte och du borde förstå varför. Jag håller med om att kommunikation är viktig och att jag inte är speciellt bra på det när det gäller dig, men jag ser ingen anledning att försöka om du ljuger för mig, för hur bra blir den kommunikationen då?

Jag vet att du försöker visa att du bryr dig, jag märker det ibland iallafall. Men dom gångerna du gör det mest är när du har gjort nåt förbannat jävla genomkorkat och vore det inte enklare att bara inte göra nåt förbannat jävla genomkorkat och slippa försöka en massa?

Du sa nästan att du älskade mig som kompis (du sa det inte eftersom jag stoppade dig för att jag inte visste vad jag skulle säga tillbaka,så nu vet du varför jag gjorde det, om du undrat) men hur ska jag kunna ta det seriöst när du säger det till rätt många?
Jag vet att du inte tycker att du gör det (men det har du ju också ljugit om), men så länge jag har sett dig skriva det till olika tjejer så har du fortfarande gjort det. Antingen tar du det inte seriöst (och då är det bara taskigt att skriva det) eller så vet du inte vad det betyder. Till mig får du iallafall inte säga det förrän du vet vad det innebär och är villig att visa det. Jag vet inte om du nångång har sagt det till nån kompis men jag vill ändå inte att du säger det förrän du menar det, för en sak kan jag lova dig, det gick inte in i mitt huvud och kommer förmodligen inte göra det förrän en del saker är annorlunda. Det första som måste ändras är lögnerna, dom måste bort helt, annars är det inte ens nån idé att försöka.

Jag hade kanske kunnat försöka säga allt det här till dig men vi hade förmodligen slagit ihjäl varann verbalt innan jag hade kommit halvvägs och jag är mycket bättre på att skriva än att prata.