Nathalie, Engla, Arbogabarnen, Algot. Jag fattar det inte.
Innan allt med Nathalie hände tyckte jag inte det hände speciellt sjuka/konstiga/annorlunda saker (alltså det var inte så att jag missade 11/9 2001 och det var sjukt men jag kände ingen där och det hände inte i Sverige så det var ändå inte samma sak) men jag antar att jag kanske inte var lika uppmärksam på dom eller så var det för att inget hänt än som verkligen berört mig. Men efter det spårade allt och alla ur.
Nathalie saknar jag. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne och i år är det 5 år sen allt hände. 5 år sen, det är helt sjukt. Och allt känns så.. nära, eller hur man nu ska säga.
Allt med Engla är jättehemskt. Första gången hon cyklar hem själv och då kommer hon inte hem. Och hon hade ju cyklat längsta vägen, sen dök helt fel person upp. Och det slutade som det gjorde.
Om Arbogabarnen kan jag bara säga vad är det för hemskt störd människa som kan slå ihjäl nån med en hammare. Vuxna är hemskt, det är det, men barn är ännu hemskare. Tycker jag iallafall. Dom är ändå framtiden.
Också Algot. Jag var säker på att han skulle komma hem. Inte med planet i söndags men att han ändå skulle dyka upp och må bra. Det fanns inte i min värld att han inte skulle göra det. Precis som det inte fanns i min värld att Nathalie inte skulle komma hem igen. Att säga att Algot drunknade känns för enkelt. Jag kan ju inte säga att det inte är så men jag tycker ändå att det känns alldeles för enkelt. Vad gjorde han t.ex. dagarna mellan landning och det att nån hittade honom? Vilka var han med? Man kan ställa hur många frågor somhelst. Förhoppningsvis får man svar på några av dom.
Det enda man kan göra är att vara rädd om sina relationer till nära och kära. Man vet aldrig när det skiter sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar