" Ikväll ska jag faan ligga "
Jag är fullt medveten om att det bara är vissa som kommer förstå hur roligt det verkligen är men resten får tro mig när jag säger att det är sjukt roligt. Och nej, det var inte jag som sa det.
Ibland är du bara bäst! :)
fredag 18 februari 2011
fredag 11 februari 2011
Om du inte låter mig
Jag vet själv att jag varit väldigt arg det senaste... halvåret, och jag har ingen aning om hur jag ska få dig att förstå varför. Det som skrämmer mig mest är att du inte ska förstå överhuvudtaget för det betyder att du inte känner mig och efter så här lång tid kommer det bli för mycket. För om vi inte förstår varann efter så här lång tid vad finns det då för anledning att ens försöka?
Jag säger inte att det bara är att ge upp men då kan vi ju inte finnas där för varann som den andra personen behöver och vad finns det då kvar?
Jag fattar inte ens hur vi hamnade här. Allt har varit så mycket mycket bättre, men hur hittar man tillbaka till det?
Om du inte låter mig finnas där för dig så kommer jag inte det heller. Det måste du förstå. Och om du inte ens försöker finnas där för mig kommer jag inte tycka att det är värt att försöka. Att hela tiden så fort det blir tjafs säga att du kommer sluta prata med mig om vissa saker osv fattar jag inte hur du tror ska hjälpa alls. Känner du att du behöver det så fine gör det då men ingenting kommer bli bättre av det, snarare tvärtom.
Det värsta är att när du inte är här och jag inte pratar med dig så känns vissa saker så mycket enklare. Jag saknar dig inte ens, förrän du ringer eller skickar ett sms (förutom när du säger eller skriver nåt som gör mig galet less). Men du är inte samma person mot mig när du är här som när du smsar eller ringer och det är nåt jag aldrig har förstått. Vart tar den människan vägen?
Den människan som får mig att känna att du faktiskt bryr dig om hur jag mår, vad som har hänt och att jag finns i ditt liv. Att den människan bara ska existera på telefon och över sms det vägrar jag tro. Eller är det en sida du bara orkar visa då, för att det inte finns nån annan att prata med just då. Isåfall suger det, isåfall suger du. Men ibland undrar jag verkligen vart jag har dig.
Du må säga att du bryr dig mycket om mig men dina handlingar säger nåt helt annat och så länge det är så vad tycker du att jag ska "lyssna" på, dina ord eller det du gör?
Action speaks louder then words som du själv säger.
Jag säger inte att det bara är att ge upp men då kan vi ju inte finnas där för varann som den andra personen behöver och vad finns det då kvar?
Jag fattar inte ens hur vi hamnade här. Allt har varit så mycket mycket bättre, men hur hittar man tillbaka till det?
Om du inte låter mig finnas där för dig så kommer jag inte det heller. Det måste du förstå. Och om du inte ens försöker finnas där för mig kommer jag inte tycka att det är värt att försöka. Att hela tiden så fort det blir tjafs säga att du kommer sluta prata med mig om vissa saker osv fattar jag inte hur du tror ska hjälpa alls. Känner du att du behöver det så fine gör det då men ingenting kommer bli bättre av det, snarare tvärtom.
Det värsta är att när du inte är här och jag inte pratar med dig så känns vissa saker så mycket enklare. Jag saknar dig inte ens, förrän du ringer eller skickar ett sms (förutom när du säger eller skriver nåt som gör mig galet less). Men du är inte samma person mot mig när du är här som när du smsar eller ringer och det är nåt jag aldrig har förstått. Vart tar den människan vägen?
Den människan som får mig att känna att du faktiskt bryr dig om hur jag mår, vad som har hänt och att jag finns i ditt liv. Att den människan bara ska existera på telefon och över sms det vägrar jag tro. Eller är det en sida du bara orkar visa då, för att det inte finns nån annan att prata med just då. Isåfall suger det, isåfall suger du. Men ibland undrar jag verkligen vart jag har dig.
Du må säga att du bryr dig mycket om mig men dina handlingar säger nåt helt annat och så länge det är så vad tycker du att jag ska "lyssna" på, dina ord eller det du gör?
Action speaks louder then words som du själv säger.
Förra lördagen
Hade en skitbra lördag med Tres förra helgen. Jag åkte ut till henne vid 12 och fick se hur hon bodde och träffa Cimmy. Vi åt lunch och drack vin hos henne sen åkte vi in till mig och lagade middag och drack mer sen drack vi lite mer och sen drog vi till Pernilla och förfestade innan vi gick ut. Först gick vi på Irish (tror inte riktigt jag förstått grejen med det stället) och sen gick vi av nån anledning som jag inte kommer ihåg på Allstar. Där inne la min mobil av och jag och Tres tappade bort varann. Jag var kvar ute till ca. 02.45 sen fick jag av nån anledning för mig att jag skulle åka hem så då gjorde jag det. Förutom det totalt värdelösa tjafset när jag kommit hem var hela dagen och kvällen toppen! Tack gumman!
På fredagen jobbade jag till 16.30 och på kvällen städade jag lite och på söndagen var jag inte människa förrän vid 19 tiden så den fördrevs på soffan framför tv'n som stog på av nån onödig dum anledning.
På fredagen jobbade jag till 16.30 och på kvällen städade jag lite och på söndagen var jag inte människa förrän vid 19 tiden så den fördrevs på soffan framför tv'n som stog på av nån onödig dum anledning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)